PFAS i Vättern

Den senaste tiden har det pratats mycket om PFAS och Vättern. Men vad är PFAS, hur mycket finns det i Vättern, varifrån kommer det och vad händer nu?

Vad är PFAS?

PFAS är ett samlingsnamn för en grupp av runt 5000 högfluorerade och industriellt framställda kemikalier. PFAS har mycket användbara egenskaper: de är vatten-, fett- och smutsavvisande och används därför i många produkter. Läs mer hos Kemikalieinspektionen.

Användning
PFAS-ämnen har använts sedan 1950-talet t.ex. för impregnering av kläder, i skönhetsprodukter, livsmedelsförpackningar, non-stick-stekpannor och skidvalla, till ytbehandling och rengöring samt i brandskum.

Påverkan på människan och miljön
PFAS-ämnen räknas som organiska miljögifter och många är stabila, bioackumulerande och giftiga. De bryts inte ned – inte alls eller bara mycket långsamt – och är därför länge kvar i miljön. De ansamlas i levande organismer och lagras bl.a. i blodet. Och de är skadliga: i (mycket) höga koncentrationer kan de påverka bl.a. fettmetabolismen och immunsystemet och leda till låg födelsevikt och försämrad tillväxt. De flesta studier har gjorts på två PFAS-ämnen – PFOS och PFOA – som tycks vara de skadligaste.

Var finns PFAS?

Många PFAS-ämnen sprids lätt och förkommer mer eller mindre överallt i naturen. Man har hittat PFAS i antarktis, i isbjörnars blod och i många svenska sjöar – inklusive Vättern.

Varifrån kommer PFAS?
Generellt kan PFAS släppas ut till miljön under alla steg av dess livscykel. Dvs under produktion (dock produceras PFAS inte i Sverige), när PFAS-innehållande produkter framställs, när dessa produkter sen används och senare har slängts. PFAS kan alltså läcka eller släppas ut från industriella områden, med avloppsvatten och dagvatten, från deponier och förorenade områden som brandövningsplatser. En del kommer även luftvägens, dvs med regn eller snö.

Kända källor till Vättern:

  • Bottensjön (via Kärnebäcken, Karlsborgs flygplats)
  • Munksjön (till viss del troligen via Sandserydsån, Axamo flygplats)
  • Huskvarnaån
  • Deposition (regn eller snö)
  • Andra källor är avloppsreningsverk, deponier, industriområden och deposition (regn/snö).

Enligt en ny studie är deposition en relativt stor källa av PFAS till Vättern, till exempel tillförs nästan hälften av all PFOS och PFOA genom deposition på vattenytan. För andra PFAS-ämnen kan andelen vara ännu större dvs upp emot 75%.

Människor får i sig PFAS huvudsakligen via mat (t.ex. fisk), konsumentprodukter och kontaminerat dricksvatten.

Hur mycket PFAS finns det?

I vatten

När man mäter PFAS inom miljöövervakning har man fokuserat på ett ämne: PFOS. PFOS är ett av de skadligaste PFAS-ämnena och är det som ofta finns mest av, det är helt enkelt lättast att hitta och mäta. Och kan ses som en proxy för PFAS-ämnen generellt. Den senaste tiden har man gått över till att mäta PFAS-20 eller PFAS-26, dvs man summera mängden av 20 (eller 26) olika PFAS-ämnen.

PFOS-halter i Vätterns vatten ligger på 0,83 ng/L (2021), summan av PFAS-26 runt 8 ng/L, och PFAS-4 strax under 2 ng/L.

PFOS-halter i opåverkade vatten verkar ligga under 0.4 ng/L. I Unden – som ligger inom Vätterns avrinningsområde och är som Vättern än klar, näringsfattig sjö – har halter på 0.4-0.5 ng/L uppmätts. I Vätterns tillflöden varierar PFOS-halter från 0.3 till 3.1 ng/L. De högsta halter i avrinningsområdet har uppmätts i Kärnebäcken (148 ng/L), en liten bäck som avvattnar delar av Karlsborgs flygplats och mynnar i Bottensjön. I själva Vättern ligger PFOS-halter mellan 1.0-1.4 ng/L. attenförvaltningens gränsvärde (EQS) för PFOS i vatten är 0,65 ng/L.

Generellt kan man se att sjöar som ligger nära städer har högre halter PFAS än sjöar i opåverkade områden.

Några exempel:

  • Vättern:        0,8 ng/L
  • Vänern:        lika med Vättern
  • Mälaren:      1,6 ng/L
  • Storsjön:      stor spridning, upp till 49 ng/L
  • Unden:         0.4 – 0.5 ng/L
  • Bottensjön: 3.6 ng/L
I fisk

PFOS analyseras regelbundet inom den reguljära miljöövervakningen i röding och sedan 2019 även i abborre. Fler arter analyseras på projektbasis. Vattenförvaltningens gränsvärde (EQS) för PFOS i fisk är 9,1 ng/g (muskel).

  • Röding: 8,4 – 41,6 ng/g (medel: 17,6 ng/g)
  • Sik: 17,6 ng/g (obs! endast ett prov)
  • Kräfta: 0,65 – 1,12 ng/g (medel: 0,94 ng/g)
  • Abborre: < MKN, utvärdering pågår.

Äldre mätningar (innan 2018) finns för ytterligare arter, bland annat öring, nors och siklöja. Alla var över miljökvalitetsnormen på 9,1 ng/g.

Hur mycket PFAS ”får” det finnas?

Till skillnad från många andra ämnen som klassas som miljögifter (t.ex. dioxin, tungmetaller) förkommer PFAS inte naturligt. Den naturliga bakgrundshalten är alltså 0. Men PFAS-ämnena detekteras även i opåverkade områden p.g.a. att deras spridningsförmåga.

Inom vattenförvaltning finns det gränsvärden för PFOS i ytvatten och i biota (fisk). Om dessa gränsvärden överskrids visar det på att en sjö är påverkad av PFOS-utsläpp. För fisk gäller 9.1 µg/kg färskvikt, och för vatten 0.65 ng/L. Framförallt biotahalten är en s.k. gränsvärdesnorm, och när denna överskrids bör inga åtgärder tillåtas som kan orsaka en ytterligare höjning av PFOS i en sjö (eller annan vattenförekomst).

I Vättern (och många andra sjöar) överskrids gränsvärdet för ytvatten. Men även gränsvärdet för fisk överskrids i Vättern i flera undersökta fiskarter.

För dricksvatten gäller andra gränsvärden. Eller rättare sagt finns det inga juridiska gränsvärden för PFAS, istället rekommenderar Livmedelsverket en åtgärdsgräns på 90 ng/L. Det betyder att om PFAS-11 (alltså summan av 11 olika PFAS-ämnen, inklusive PFOS och PFOA) i dricksvatten överskrider 90 ng/L bör man inleda åtgärder för att sänka halten. Vatten med PFAS-11 över 900 ng/L ska inte användas. EU-dricksvattendirektivet har fastslagit en gräns på 100 ng/L för PFAS-20 (500 ng/L för total PFAS). Livsmedelsverket jobbar med att ta fram ett nationellt gränsvärde för PFAS i dricksvatten.

På flera platser i Sverige har PFAS-halter i kommunalt dricksvatten överskridit åtgärdsgränsen. I Kallinge har grundvatten förorenats och PFAS-11 i utgående dricksvatten var över 10.000 ng/L (!).

För fisk (eller andra livsmedel) finns idag inget gränsvärde, utredning pågår på EU-nivå. Att äta fisk är samtidigt en viktig källa till näringsämnen. EU-kommissionen har därför beställt en risk- och nyttovärdering av fisk från EFSA. När denna värdering är klar kommer mer specifika kostråd att kunna ges från Livsmedelsverket. Under tiden har Livsmedelsverket infört tillfälliga rekommendationer för egenfångad fisk, där fiskar bör regelbundet undersökas om halten ligger över 9,1 ng/g, och att man om möjligt begränsar, (eller avstå från) att regelbundet äta fisk som innehåller höga halter av PFAS.

Det finns idag dock ett av EFSA (European Food Safety Authority) fastställt hälsobaserat riktvärde för intag om 4,4 ng/kg kroppsvikt och vecka för summan av fyra PFAS-ämnen (PFOS, PFOA, PFHxS och PFNA).

Varför är det jämförelsevis höga halter PFAS i fisk?

PFAS-halter i flera fiskarter från Vättern är högre än vad normalt kan förväntas vid de uppmätta vattenhalterna.

Många miljögifter som bland annat vissa PFAS-ämnen, men även dioxiner och PCB:er bioackumulerar (ansamlas) i levande organismer, dvs halter är högre i organismer än i omgivande vattnet. I en så näringsfattig sjö som Vättern med få fiskar “delas” miljögiftmolekylerna i vattnet på färre organismer, som leder till en högre halt i dessa organismer än i näringsrika sjöar (så kallad biologisk utspädning).

Figur som förklarar biologisk utspädning.
Biologisk utspädning. Bild: Mats Tröjbom.

En del miljögifter – dioxiner och PCB:er – är kända för att biomagniferas också, dvs de anrikas uppåt i näringskedjan så att halter är högre i röding än i sik. Om så är fallet även för PFAS är idag oklart.

Vad händer över tid då?

Analysmetoderna har blivit bättre de senaste åren, nu är det möjligt att mäta relevanta halter av PFOS och andra PFAS-ämnen i ytvatten även utanför forskningslaboratorier . Tidigare har detektionsgränserna varit för höga, dvs när man analyserade Vätternvatten gick det inte att detektera något PFAS alls. Därför finns det inga användbara resultat från innan 2017 för Vättern. Tillgängliga data för fisk är för glesa för att någon tydlig trend skulle kunna utläsas.

PFOS har varit förbjudit i EU (med vissa undantag) sedan 2008, och PFOA sedan 2020. Både är inkluderade i Stockholmskonventionen.  Ytterligare  200 PFAS-ämnen kommer vara förbjudit från och med 2023, förbud av ytterligare ämnen diskuteras inom EU. När dessa ämnen inte längre får användas kommer deras spridning i miljön att minska. Över tid förväntas PFOS-halter – och halter av andra förbjudna PFAS-ämnen – minska i miljön. Studier i bl.a. fisk från andra sjöar har redan visat på nedåtgående trender.

Figur som visar halter PFOS i fisk sedan 1980-talet
PFOS-halter har börjat minska i framförallt södra Sverige. Bild: Sveriges vattenmiljö (2021)

Vad händer nu?

Vätternvårdsförbundet undersöker halter av PFAS i Vättern och vissa tillflöden flera gånger per år inom den reguljära miljöövervakningen. Abborre och röding analyseras enligt program vart 3:e år.

Vätternvårdsförbundet har tidigare påtalat att PFOS-halter i Vättern är förhöjda och behöver minska.

Därför behövs åtgärder – runt hela sjön och så snart som möjligt – för att minimera tillförseln av PFAS till Vättern. På grund av Vätterns långa omsättningstid på 60 år kvarstannar persistenta miljögifter som PFAS länge i sjön, och det kan tar tid tills åtgärder för att minska tillförsel får genomslag. Med anledning av den höga tillförseln genom deposition är det tydligt att åtgärder behövs på alla nivåer: lokalt, regionalt, nationellt och internationell.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.