Gers (Gymnocephalus cernuus)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU

Allmänt

Gers är en abborrsläkting som på grund av sin slemmiga hud begåvats med öknamnet ”snorgärs”. Liksom hos abborre har namnet med de vassa fenorna att göra och kommer väl närmast från ett fornnordiskt ”geirr” (spjut) och ”girrs” betyder taggig fisk. Arten är strikt bottenlevande och äter fjädermygglarver och glacialrelikta kräftdjur.

Gersen i Vättern

Gers är en av Vätterns vanligaste fiskarter och uppträder i alla miljöer och på ”alla” djup. (Degerman m.fl. 2003). Successivt har fångsterna av gers minskat i provfiskesammanhang och skillnaderna mellan djupzonerna har varit mycket små vid de senare årens fisken. Att storleken på de fångade individerna också minskat kraftigt tyder på att beståndet är påverkat på något sätt. Teorin är att de ökade tätheterna av andra arter (lake, röding, sik och signalkräfta) bidrar till ökad konkurrens om födoresurser och livsutrymme och även att predationstrycket på gersen ökat (Spjut 2020). Gersen är troligen spridd i hela Vättern och är inte utsatt för fisketryck även om bifångst förekommer.