Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.
Särskild status: Typisk art (indikator) för Vätterns N2000-habitat
Allmänt
Hornsimpan är en utpräglad kallvattenart, som förutom i Östersjön finns i ett 25-tal djupa svenska sjöar. Utmärkande för hornsimpan är dess rader av små pärllika benutskott längs sidolinjen samt av de två par benknölar som sitter på det stora huvudet. Benknölarna på huvudet är upphovet till hur arten har fått sitt namn. Hos de sötvattenslevande är knölarna reducerade och ganska små, vilket inte minst gäller hornsimporna i Vättern.
Leken sker på minerogen botten under perioden november-februari. Hanen vaktar en yta som han valt ut och gräver där en grop som han sedan försvarar. Efter leken försvinner honan och hanen vaktar och vårdar rommen till kläckningen (Westin 1969).
Liksom övriga simpor saknar hornsimpan simblåsa. Hornsimpan anses normalt strikt bottenbunden på stora djup, men unga individer kan nattetid simma upp i pelagialen (Hammar m.fl. 1996). Arten är nattaktiv på sommaren och dagaktiv på vintern.
Hornsimpan kan bli uppåt 35 cm i Östersjön och uppåt 25 cm i insjöar.
Hornsimpan i Vättern
I Vättern räknas hornsimpan tillsammans med norsen som en av sjöns två egentliga glacialrelikta fiskarter. I Vättern är hornsimpan den av sjöns fiskarter som är mest specialiserad på att äta av sjöns relikta kräftdjur. Undersökningar av hornsimpor från Vättern visade att dessa främst ätit taggmärla (Pallasea qadrispinosa), sjösyrsa (Gammaracanthus lacustris) och skorv (Saduria entomom), under det att inslaget av fisk, fiskrom och insekter var litet (Svärdson m.fl. 1988).
I södra Vättern finns kända lekplatser på 5-15 meters djup bl.a. utanför Domsand och Rosenlundsbanken. I samband med leken samlas även bl.a. sik och lake för att predera på hornsimpor och dess rom.
Enligt nätprovfisken i utsjön har hornsimpa minskat markant sedan 2005. Under nätprovfisket 2015 och 2017 fångades inga hornsimpor, men 2019 var hornsimpan tillbaka i fångsten igen.
Vill du veta mer?
Rapport 137: Nätprovfiske i Vättern 2019
Rapport 127: Förvaltningsplan fisk och fiske Vättern 2017-2022