Stensimpa (Cottus gobio)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.

Särskild status: Särskilt utpekad enligt art och habitatdirektivet

Allmänt

Stensimpan lever stationärt på grunda stenbottnar i sjöar, älvar, bäckar och i bräckt vatten där den lever dold mellan stenar och grus. Arten vill ha klart och syrerikt vatten. Födan utgörs av dagslände- och mygglarver, maskar och kräftdjur. Under leken i mars-juni bygger hanen ett grottliknande bo som honan lägger sin rom i. Stensimpan är lik sin släkting bergsimpan men kan bl.a. skiljas från denna genom bukfenornas färg. I Sverige når stensimpan sällan längder över 10 cm. Stensimpan är vanligast närmast kusterna medan bergsimpan är vanligare i inlandet. Stensimpan är liksom bergsimpan anpassade till områden med kraftiga vattenrörelser och med sin något tillplattade kroppsform, avsaknad av simblåsa och stora bröstfenor har de en god förmåga hålla sig kvar vid underlaget. Stensimpa är utpekad som en skyddsvärd art inom EU (artdirektivet), men arten är relativt vanlig i Sverige.

I Vättern förekommer båda arterna i bränningszonen på i huvudsak 0,5-6 meters vattendjup. Oftast lever dock arterna åtskilda från varandra, men det finns exempel på vattendrag där arterna förekommer tillsammans. (Lindell & Halldén, 2003).

Beståndsstatus i Vättern

Beståndstatus bedöms som god i Vättern. Kunskapen om förekomsten i Vättern är dock bristfällig men några kända hot mot arten finns idag inte.

Vidare läsning:

Artdatabanken
Resursöversikt – Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018