Begränsningslinjen avgränsar norra Vätterns skärgård från övriga delar av Vättern. Förhållandena i norra Vätterns skärgård skiljer sig markant från resten av sjön. Bland annat finns det endast sparsamt med för Vättern typiska arter som röding, öring, sik, siklöja och harr. Hela området i skärgården är enskilt vatten.

Begränsningslinjen används som avgränsning för regler vars syfte är att skydda Vätterns typiska arter.

Begränsningslinjen definieras i Havs- och vattenmyndighetens författningssamling Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötvattensområdena 2 kap 24§ som ”linjer från en udde vid Dimestorp, i position 58 44,42 N, 14 48,34 O, över Stora Aspöns sydvästspets, Stora Aspöns ostspets och Grönöns sydspets till Bastedalens fyr”.

Begränsningslinjen ritad i karta hittas här!