Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.
- Svenskt sportfiskerekord hittar du här!
Vättern har Sveriges största och värdefullaste bestånd av sydsvensk storröding. Rödingen är en glacialrelikt, d.v.s. en kvarleva från tiden då inlandsisen sakta retirerade från landet. Rödingen i Vättern leker i ett magnifikt skådespel under senhösten över grunda stenbottnar. Fisken har i Vättern potential att nå vikter upp till ca 10-12 kg, men det höga fisketrycket gör att mycket få fiskar blir så stora.
Röding mellan 1-2 kg är vanliga i fångsten, men det fångas ett antal fiskar med vikter på 3-5 kg årligen. Den största inrapporterade rödingen i modern tid fångades i nät 1990 och vägde 11,2 kg! På sportfiskeredskap har rödingar på 6-7 kg registrerats. Sådana fångster är numera mycket ovanliga. Individer runt 70-80 cm längd och 6-7 kg vikt kan vara 10-16 år gamla eller ännu äldre.
Även om rödingbeståndet i Vättern minskat historiskt har den negativa trenden brutits och en tydlig återhämtning har skett under senare år. Beståndet bedöms idag vara stabilt, men sårbart. Det finns goda chanser att fånga storröding med sportfiskeredskap.
Rödingen är en av våra lynnigaste fiskar – storrödingen i Vättern är inget undantag! För att lyckas är fiskemetod, fiskedjup och betesval avgörande. Trollingfiske efter röding är den vanligaste och kanske ”säkraste” sportfiskemetoden. En och annan röding fångas på spinnfiske från land, likaså pimpel fiskas det en del från båt. Under senare år har även det så kallade vertikalfisket efter röding ökat.
Under den varmare delen av året uppehåller sig rödingen huvuddelen av tiden under det så kallade språngskiktet, varför fisket då bör inriktas på djup mellan ca 15-35 m. Under de kallare delarna av året rör sig rödingen även i de högre vatten lagren.
Många hävdar att det är svårast att hitta och locka rödingen till hugg under våren – kanske främst beroende på att fisken oftast är mer ”spridd” i vatten lagren p.g.a. den utjämnade vattentemperaturen vid denna årstid.
För att kunna fiska på de djup som krävs används med fördel djupriggar, vars 3-6 kg tunga lod för ner betet till önskad nivå. En s.k. blänkelänga med 6-8 roterande större lockskedar fäst direkt i djuplodet är en bra tackling för att locka till sig rödingen. I en lin utlösare monterad ca 0,8-1 m ovanför blänkelängan / lodet fäster Du ditt bete, så att det hamnar ca 0,5 m bakom blänkelängans bakersta sked.
Man kan även fiska med mindre blänkelängor eller s.k. dodgers fästade direkt i spölinan. Fördelen med den förstnämnda tacklingen är främst att det är roligare att drilla fisk som inte har en massa extra plåtbitar att släpa på, vilka i sig gör motstånd och förtar en del av känslan.
När det gäller betesval finns mycket att väja på. Lätta mindre skeddrag, s.k. flutterspoons kan vara värda att prova, likaså mindre till mellanstora wobblers och s.k. ”pluggar” med yviga rörelser. Under senare år har även tacklade naturliga betesfiskar, helst löja i storlek 10-15 cm, börjat användas allt mer med stor framgång.
Ska man ändå framhålla några beten som tveklöst fångar mycket fisk, blir valet den traditionella pärlemospinnaren och Apex i olika varianter. Guld, silver, pärlemor, gult, grönt, lila är gångbara färger i Vättern. Du ska köra långsamt, 1-2 knop funkar för det mesta, men det kan löna sig att öka eller sänka farten, speciellt tröga dagar! Bra ställen att utgå ifrån när Du ska fresta sjöns storröding är Hjo, Granvik, Hästholmen och Gränna.
Under sommaren är många gånger fisket bäst under högtrycksperioder. Prova områden där vattendjupet är ca 20-50 m, fiska gärna av kanter, branter eller andra, från omgivningen, avvikande bottenstrukturer. Ett bra ekolod fångar i sig ingen fisk, men är till mycket god hjälp för att hålla reda på djup och betesfisk. Om Du ser mycket betesfisk på ekolodet, brukar det löna sig att lägga ner lite extra med tid på ett sådant område.
Ett utgångstips / tacklingsförslag för en julidag en normalsommar kan vara: Översta betet, förslagsvis en 7-11 cm lång wobbler eller flutterspoon, på 15-17 m djup. Andra betet, en Apex på 20-23 meter. Tredje, en pärlemospinnare, placerad 25-27 m under båten. Om inget händer så variera fart, testa olika färger, beten och djup, men försök ändå att ha lite tålamod! Rödingen har oftast ganska korta, intensiva hugg perioder och det är inte säkert att du valt fel bete eller djup, utan att rödingarna för stunden vilar sig mellan skrovmålen.
Vertikalfiske efter röding bedrivs från båt. Den utrustning som normal används vid vertikalfiske efter gös i mindre sjöar fungerar alldeles ypperligt för rödingfiske i Vättern. Metoden skiljer sig dock en hel del mot det traditionella vertikalfisket efter gös men är mycket enkel. Släpp ner ditt bete till botten och veva upp genom hela vattenmassan i högt tempo! Ett ekolod där du kan se ditt bete men också rödingarna underlättar detta fiske avsevärt, likaså en elmotor som håller dig still. Vid detta fiske bör du leta upp djupkanter på cirka 25-35 meters djup. Lämpliga beten är jiggar som i färg påminner om nors och siklöja. Jigghuvudet bör vara tungt och väga runt 40-50 gram. Jiggen apteras med en stingerkrok så långt bak som möjligt på jiggen utan att påverka dess gång. Testa även skeddrag med lite bättre tyngd, vanliga pirkar av typen ”Säffle” kan också vara mycket effektiva.
Att under en solig, varm sommardag, endast iklädd badkläder, uppleva känslan att fånga en av världens vackraste fiskar, i en av världens vackraste sjöar, är en stark upplevelse som man garanterat har med sig i minnet när vintern kommer och snön yr utanför husknuten!
Vertikalfiske kan vara mycket effektivt med många rödingar på en och samma dag. Tänk därför på att hantera fisken så skonsamt som möjligt om denna ska återutsättas. Allra bäst är att kroka av fisken direkt vid ytan för att på så sätt minimera hanteringstid och luftexponering. Om rödingen ändå måste lyftas ombord rekommenderas ett knutlöst, gummerat nät i håven. Ta inte i fisken med torra händer då detta påverkar dess slemskikt.