Allmänt

Bergsimpan är snarlik släktingen stensimpan. Oftast uppträder de båda arterna åtskilda. I Vätterns västra del är bergsimpa vanligast, medan stensimpa förekommer mest på den östra sidan. De kan dock uppträda tillsammans, t.ex. i Ålebäcken (Delling m.fl. 2000). Båda arterna lever främst i bränningszonen på 0,5-6 m vattendjup. Mer typiskt förekommer de rikligt i tillrinnande bäckars strömmande partier. De små simporna, max storlek ca 15 cm men vanligen mindre, är speciellt anpassade till områden med kraftiga vattenrörelser i och med sin platta kroppsform, avsaknad av simblåsa samt förmåga att ’suga sig fast’ vid underlaget med bukfenorna. Enligt Svanberg (2000) har bergsimpa lokalt kallats stenlake i Vättern. (Degerman m.fl. 2003) Undersökningar i strandzonen visar på god förekomst samt lyckade föryngringar.

Beståndsstatus i Vättern

Beståndets status bedöms som god, men dataunderlaget är sparsamt.

Vidare läsning:

Artdatabanken
Resursöversikt – Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018