Bergsimpa (Cottus poeciliopus)

Allmänt

Bergsimpan är snarlik släktingen stensimpan. Oftast uppträder de båda arterna åtskilda. I Vätterns västra del är bergsimpa vanligast, medan stensimpa förekommer mest på den östra sidan. De kan dock uppträda tillsammans, t.ex. i Ålebäcken (Delling m.fl. 2000). Båda arterna lever främst i bränningszonen på 0,5-6 m vattendjup. Mer typiskt förekommer de rikligt i tillrinnande bäckars strömmande partier. De små simporna, max storlek ca 15 cm men vanligen mindre, är speciellt anpassade till områden med kraftiga vattenrörelser i och med sin platta kroppsform, avsaknad av simblåsa samt förmåga att ’suga sig fast’ vid underlaget med bukfenorna. Enligt Svanberg (2000) har bergsimpa lokalt kallats stenlake i Vättern. (Degerman m.fl. 2003) Undersökningar i strandzonen visar på god förekomst samt lyckade föryngringar.

Beståndsstatus i Vättern

Beståndets status bedöms som god, men dataunderlaget är sparsamt.

Vidare läsning:

Artdatabanken
Resursöversikt – Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.