Småspigg (Pungitilus pungitilus)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.

Allmänt

Två ofta förbisedda arter är de små, maxlängd 8 cm vanligen mindre, spiggarna, som vandrar mellan vattendrag, stränder och den vida pelagialen (fria vattenmassan). Namnet spigg kommer från samma ord som ”spik” och syftar förstås på de skarpa piggarna, som är ett skydd mot rovfiskar. Spiggar är hårt trängda av rovfiskar och konkurrenter och uppträder därför ofta i speciella miljöer; i jordbruksdiken, pelagialt i vattenytan, på stora djup i vissa sjöar osv. Storspigg känns igen på sina tre ryggtaggar, medan småspigg vanligen har 9 små taggar. Spigg (främst storspigg) utgör en viktig föda för röding, lax och andra rovfiskar. I öppna Vättern är det framför allt storspigg som uppträder, men småspigg förekommer, bland annat i vissa tillflöden och på mer skyddade kuststräckor. (Degerman m.fl. 2003) Spiggens roll i ekosystemet har på senare år uppmärksammats, inte minst i Östersjön där den är mycket talrik, då den äter både rom och små fiskyngel från andra arter. Höga tätheter av spigg kan därför leda till att andra arter minskar vilket kan påverka hela näringsväven på ett oönskat sätt. Det är därför viktigt att försöka följa spiggens utveckling.

Beståndsstatus i Vättern

Beståndsstatus för småspigg är okänd. Småspigg förekommer sporadiskt i Vättern, troligen vanligast i Alsen. Idag finns ingen lämplig metod för uppföljning av arten.

Vidare läsning:

Artdatabanken
Resursöversikt – Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018