Bild 1. I starten av projektet opereras en akustisk sändare in i ett antal fiskar. Sändarna skickar sedan ut signaler som fångas upp av mottagarna som är placerade över hela sjön. Om man fångar en fisk med ett märke i sig ska man kontakta Länsstyrelsen i Jönköping eller Daniel Palm på Sveriges Lantbruksuniversitet. Foto. Daniel Palm.

Systemet är uppbyggt av ett stort antal mottagare som placerats ut som ett nät för att täcka hela sjön. Mottagarna registrerar akustiska signaler som märkt fisk skickar ut. I försöket har ett antal fiskar av arterna Röding, Lax, Öring, Harr, Lake och Gädda blivit försedda med märken. För att nu få in registrerade data måste man därför ta upp mottagarna en gång om året, vilket är vad bildreportaget visar.

Bild 2. I Vättern finns tre stora fiskeförbudsområden för dess unika bestånd av Vätterröding. Med hjälp av det nya övervakningssystemet hoppas man bland annat kunna se om rödingens fredningsområden fungerar som tänkt. Bild Jönköpings länsstyrelse.

Bild 3. Man börjar med att försöka få kontakt med mottagarna på den plats man satt ut de.  Här kan man se Fred Halldén använda en hydrofon som talar med mottagaren. När man fått kontakt skickar hydrofonen ut en signal som gör att mottagaren lossnar från sitt stenankare. Detta system används på de mottagare som ligger för djupt för att kunna draggas upp.

Bild 4. När mottagaren släppts fri från sin förankring flyter den upp till ytan med hjälp av fiskekulor fästa på den.

Bild 5. På grundare vatten är mottagarna förankrade med en lina som är fästa vid ett stenankare. Här draggar man istället upp mottagarna med hjälp av ett så kallat draggankare.

Bild 6. Det är ett tungt jobb att dragga efter mottagarna och ibland man får använda sig av all styrka man kan uppbringa.

Bild 7. Ibland krävs det många drag med draggen innan man lyckas få fatt på ankarlinan. På bilden syns hur båten draggat inom området där den borde finnas. Utan hjälp av gps hade det varit ännu svårare, förmodligen nästintill omöjligt.

Bild 8. Efter många tunga draggningar blir man så här glad när man äntligen får napp! Det visade sig till slut att mottagaren med lina och ankare flyttat sig ett hundratal meter, oklart varför. Kanske hade någon fiskare fastnat i redskapet under det gångna året?

Bild 9. I båten laddar Wiktor Fransson sedan ned datan och byter batteri så att mottagaren kan samla in data i ett år igen.

Bild 10. En nedbrytningsbar säck med sten fungerar som ankare för mottagaren. Säcken knyts ihop med ett antal knopar och för att vara säker på att det blir rätt kan det krävas en del eftertanke och koncentration.

Bild 11. Efter att datan laddats ned placeras mottagaren återigen ut på sjöbotten. På mottagarens fiskekulor står kontaktuppgifter för att man ska kunna kontakta projektet om man råkar fånga den av misstag. Det är viktigt att man gör det så snabbt som möjligt så att mottagaren kan återutsättas och fortsätta samla in data.

Bild 12. Efter att mottagaren tankats av på data återutsätts den för att samla i ett år till. Bilden visar mottagarens väg ner till sjöbotten på ekolodet. När den landat på botten kan man se fiskekulan som det översta strecket, mottagaren som strecket under och med lite god vilja även säcken med sten på sjöbotten. Därefter sparas positionen, så att man kan hitta den nästa år.

Bild 13. Projektet har nu kommit ut med en första statusrapport. I rapporten återfinns en första analys av vad man funnit så långt. Försöket fortgår i detta nu och när man analyserat det nu inhämtade datamaterialet kommer förhoppningsvis mer nyttig och spännande kunskap att publiceras.

Foto och text: David Solstorm (där inget annat anges)