Abborre (Perca fluviatilis)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.

Allmänt

Abborre är Sveriges vanligaste fiskart och en typisk representant för sjöfisksamhället. Den är grön – brun med rödaktiga fenor och tydliga mörka ränder på sidorna. Abborren blir drygt 50 cm och kan väga över 3 kg. En abborre över ett kg räknas som stor. Sjöar med rikliga kräftbestånd brukar som regel hysa särskilt storvuxna abborrbestånd, så kallade kräftabborrar. Abborren är en varmvattenart som vanligen återfinns på grundare vatten, större abborre fångas framför allt utmed branter och grund längre ut i sjön.

Abborren i Vättern

I Vättern är abborren vanligast förekommande i det grundare och varmare skärgårdsområdet i sjöns norra del samt i Motalaviken och Karlsborgsviken. Vid sjöns västra kant är Flisen ett historiskt välkänt abborrgrund. Dock finns arten periodvis i god förekomst även i de södra delarna av sjön.

Leken sker under våren till försommaren. Av allt att döma finner abborren sina lekplatser i själva Vättern i hela sjön. Som yngel lever abborren av djurplankton övergår vid en längd av omkring 10 cm till bottenfauna och kräftdjur och byter slutligen vid en längd av cirka 15 cm till en diet bestående av främst fisk, men även kräftor då det finns. En bra tillväxt och hög medelstorlek förutsätter en god tillgång till alla dessa födoobjekt. Vanliga bytesfiskar för abborren i Vättern är stensimpa, spigg och lakungar, när abborren blivit större ökar andelen nors och siklöja i fiskdieten. Under senare år har kräftans betydelse som föda ökat och utgör säkert ett väsentligt inslag i vissa delar av sjön.