Gers (Gymnocephalus cernuus)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU

Allmänt

Gers är en abborrsläkting som på grund av sin slemmiga hud begåvats med öknamnet ”snorgärs”. Liksom hos abborre har namnet med de vassa fenorna att göra och kommer väl närmast från ett fornnordiskt ”geirr” (spjut) och ”girrs” betyder taggig fisk. Arten är strikt bottenlevande och äter fjädermygglarver och glacialrelikta kräftdjur.

Gersen i Vättern

Gers är en av Vätterns vanligaste fiskarter och uppträder i alla miljöer och på ”alla” djup. (Degerman m.fl. 2003). Successivt har fångsterna av gers minskat i provfiskesammanhang och skillnaderna mellan djupzonerna har varit mycket små vid de senare årens fisken. Att storleken på de fångade individerna också minskat kraftigt tyder på att beståndet är påverkat på något sätt. Teorin är att de ökade tätheterna av andra arter (lake, röding, sik och signalkräfta) bidrar till ökad konkurrens om födoresurser och livsutrymme och även att predationstrycket på gersen ökat (Spjut 2020). Gersen är troligen spridd i hela Vättern och är inte utsatt för fisketryck även om bifångst förekommer.

Medelvärde av fångstvikt av gers per nät vid provfisken i Vättern vid lokalerna Kråk/Flisen, Norrgrundet, Lakaskär och Tängan 2005-2019. 

Vill du veta mer?

Artfakta gers – Artdatabanken

Strandnära provfiske i Vättern 2020 – Analys av resultat, Vätternvårdsförbundets rapport nr 142

Nätprovfiske i Vättern 2019 – Analys av resultat, Vätternvårdsförbundets rapport nr 137

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.