Gers (Gymnocephalus cernuus)

Allmänt

Gers är en abborrsläkting som på grund av sin slemmiga hud begåvats med öknamnet ”snorgärs”. Liksom hos abborre har namnet med de vassa fenorna att göra och kommer väl närmast från ett fornnordiskt ”geirr” (spjut) och ”girrs” betyder taggig fisk. Arten är strikt bottenlevande och äter fjädermygglarver och glacialrelikta kräftdjur. De gersar som fångats med översiktsnät Norden i Vättern har varit 3,9–17,2 cm långa. Gers är en av Vätterns vanligaste fiskarter och uppträder i alla miljöer och på ”alla” djup. (Degerman m.fl. 2003). Vid provfisken har arten minskat under senare år vilket sannolikt beror på ökad predation från de växande bestånden av röding och öring men även konkurrensen från sik bör ha ökat.

Beståndsstatus i Vättern

Gersbeståndets status bedöms som måttlig, under försämring då arten minskat sedan 2005. Gersen är troligen spridd i hela Vättern och är inte utsatt för fisketryck även om bifångst förekommer.

Fångstvikt (vänstra axeln) och antal (högra axeln) per nät av gers vid nätprovfiske i Vättern vid lokalerna Kråk/Flisen och Norrgrundet 2005 – 2017.

Vidare läsning:

Artdatabanken
Resursöversikt – Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.