Mört (Rutilus rutilus)

Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.

Allmänt

Mörten skiljs från andra närstående arter på bl.a. att ögats iris är röd. Mörten är en art som lever såväl strandnära som mer pelagiskt men sällan på större djup än 10–12 meter. Leken sker på våren, vanligtvis i maj, då mörten uppsöker grunda vegetationsrika områden eller i vissa fall även tillrinnande vattendrag.  De minsta mörtarna äter främst djurplankton, men övergår sedan under sitt andra levnadsår till små bottendjur och växtdelar. Mörten är som liten en viktig bytesfisk för rovfiskar under det att större mörtar i högre utsträckning kan vara en födokonkurrent till abborre.

Mörten har en maxvikt runt 1,5 kg och kan bli över 40 cm lång.

Mörten i Vättern

Mörten föredrar lugna mer näringsrika vatten vilket gör att Vätterns exponerade stränder inte utgör någon miljö som mörten trivs i. Vid provfisken har mört framför allt fångats i de norra delarna av Vättern. Rikliga mängder av mörtyngel har även noterats vid de strandzonsfisken som utförts i norra Vättern.

I den södra delen av Vättern har däremot inga mörtyngel fångats, vilket styrker antagandet att mörten här istället söker sig upp i angränsande sjöar eller tillrinnande vattendrag för sin lek.  Avsaknad av lämpliga lekområden och miljöer som passar småmört i södra Vättern gör att mörten i denna del av sjön uteslutande består av större individer. I Munksjön och Rocksjön finns det däremot rikligt med mört.

Vill du veta mer?

Artdatabanken

Rapport 127: Förvaltningsplan fisk och fiske Vättern 2017-2022

Rapport 142: Strandnära Provfiske i Vättern 2020