Röding (Salvelinus alpinus (sydsvenska bestånd)

Särskild status: Typisk art (indikator) för Vätterns N2000-habitat

Allmänt

Rödingen är Vätterns karaktärsart nummer ett och beståndet betraktas som ett av Sveriges mest värdefulla fiskbestånd. Röding är en kallvattensälskande laxfisk som kan skiljas från t.ex. lax och öring genom sina mycket små fjäll samt ljusa fläckar på mörk botten i stället för tvärtom. Rödingen är en vacker fisk som i Vättern ofta är silverblank men kan skimra i orange – grönt. Före, under och efter leken byter fisken skepnad då fram för allt hanarna antar en klarröd färg och får tydligt vita fenkanter. Rödingen i Vättern, eller storrödingen som den också kallas, räknas in bland istidsrelikterna (glacialrelikterna) eftersom den levt kvar i sjön sedan inlandsisens avsmältning. Röding är relativt vanlig i norra delen av landet men de sydliga bestånden är hotade. Senaste dryga hundra åren har 70 % av alla röding bestånd söder om Dalälven slagits ut. Rödingen hotas bland annat av ett varmare klimat, näringstillförsel och introduktion av främmande arter.

Storrödingen i Vättern leker första gången när den är 6-8 år, honorna är då 40-55 cm långa och hannarna 35-45 cm. Vid leken som sker mellan mitten av oktober och mitten av november söker sig lekfiskarna in till grundområden. Leken kan förekomma på uppstickande grund som t.ex. Rosenlundsgrundet, större grundområden som Flisen och Tängan eller utmed vissa strandavsnitt. Det finns ett drygt 40-tal dokumenterade eller troliga lekplatser i Vättern. Kontinuerliga undersökningar genomförs av rödingens lekområden. Röding leken börjar först i norra delen av Vättern för att i södra delen av sjön vara som intensivast ett par veckor senare. Leken pågår ett par veckor men utlekt fisk finns ofta kvar på lekplatserna en tid efter leken. Bottnen på lekplatserna består vanligen av lager av sten med en diameter på upp till 20 cm och lekdjupet kan variera från en knapp meter ned till 8-10 meter, vanligen sker dock leken på 1-5 meters djup. Rödingens lek är ett fantastiskt skådespel som kan bevittnas på flera platser runt Vättern, bland annat i hamnarna i Huskvarna och Gränna. Den fysiska miljön på rödingens lekplatser är i stort sett opåverkad av mänskliga aktiviteter varför inga direkta åtgärder görs för att förbättra reproduktionsmöjligheterna. I samband med exploateringar, t ex vid hamnar, tas dock extra stor hänsyn till rödingen. Vid ombyggnaden av Gränna hamn 2013 lades till exempel en betydande mängd nytt lekmaterial ut som visats sig fungera väl som lekplats.

Under vintern ligger röding rommen nedbäddad bland stenarna fram till kläckningen på våren. Efter kläckningen ligger gulesäcksynglen kvar nere i lekbädden några veckor innan de kryper upp. Efter att gulesäcken är förbrukad är troligen större djurplankton (t.ex. hoppkräftor) under en kortare period en viktig födogrupp, i takt med att rödingarna tillväxer utgör därefter glaciala kräftdjur som vitmärla och pungräka en viktig föda upp till 30 cm då rödingen successivt övergår till att äta fisk. För större, fiskätande, rödingar består födan till stor del av nors, siklöja och storspigg.  I Vättern lever rödingen i områden med större dju, både nära botten och uppe i fria vattenmassan (pelagialen) och saknas i norra skärgårdsområdet. Vanlig storlek på vuxna rödingar är 1,5 – 2 kg, men det förekommer fisk upp emot 10 kg.

Rödingen är en viktig art både för yrkes- och sportfisket i Vättern. Senare år har det fångats runt 30 ton röding i Vättern varje år, se diagram nedan. Därutöver tillkommer en betydande mängd fisk som återutsätts. För att erhålla ett långsiktigt hållbart fiske finns en mängd fiskeregler med syfte att undvika allt för stort uttag av röding. Viktiga regler är till exempel minimimått (50 cm), fångstbegränsning i sportfisket (max två fiskar per person och dygn), fredningsområden vid lekplatser, totalfredade områden, begränsning av yrkesfiskets nätlängd och maskstorlek. För mer info om fiskereglerna se rubriken fiskeregler. Fisketrycket på rödingen är högt men uttaget bedöms ändå vara långsiktigt hållbart.

Rödingen är en fet fisk som tyvärr har tydligt förhöjda halter av organiska miljögifter (främst dioxiner) i Vättern. Halterna är inte så höga att det påverkar rödingbeståndet men människor ska inte äta för mycket röding från Vättern utan följa kostrekommendationerna från Livsmedelsverket.

Beståndsstatus i Vättern

Rödingbeståndet i Vättern utgör landets enskilt största och mest skyddsvärda bestånd. Den tidigare negativa trenden har brutits och beståndet bedöms idag som måttlig, under förbättring. Beståndet är dock sårbart för framtida hot såsom överfiske och påverkan av klimatförändring. Sannolikt har rödingens föryngring (rekryteringen) redan påverkats negativt av ett varmare klimat och förekomsten av signalkräftor vilket gör beståndet extra känsligt för tillkommande påverkan från exempelvis fiske. Fisket efter röding bör därför inte öka.

Rödingen i Vättern växer förhållandevis snabbt, men under 2000-talet har tillväxthastigheten avtagit och rödingens kondition försämrats. Mest sannolikt är förändringarna en naturlig effekt av ökad konkurrens om föda till följd av ökade tätheter av både röding, öring och lake. Dessutom har näringstillgången i Vättern sannolikt påverkat bytesfisken, inte minst siklöjan, vilket minskat den tillgängliga födan för vuxen röding. Unga rödingar konkurrerar sannolikt om födan med det starka beståndet av sik. Senaste decenniet har antalet riktigt stora rödingar (> 4 kg) minskat vilket bedöms vara en effekt av minskad tillväxt i kombination med högt fisketryck. De stora rödingarna är viktiga för beståndet då stora honor har fler och större romkorn som ger en livskraftig avkomma.

roding-graf-status
Diagram till vänster: Fördelning mellan fångst av röding från yrkesfisket respektive fritidsfisket 1988-1992, 2000, 2003, 2010 och 2015. Diagram till höger: Uttaget (ton) från yrkesfisket och fritidsfisket för röding 1998-2014.

                                                                           

Fångst per nätnatt i biomassa för röding av yrkesfiskare                                                             Fångst per nätnatt i biomassa för röding vid provfisken

Vidare läsning

Artfakta röding – Artdatabanken
Förvaltningsplan för fisk och fiske i Vättern 2017-2022 – Röding
Äta fisk ifrån Vättern?
Fisketips – Röding
Vätternfakta nr 5:2018, Utvärdering av överlevnaden hos återutsatt röding i Vättern vid trollingfiske och vertikalfiske
Rödingrapport F-län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande nr 2015:38
Resursöversikt – Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018[:en]Sportfiskerekord 10 830 kg
Vättern har Sveriges största och värdefullaste bestånd av storröding. Rödingen är en glacialrelikt, d.v.s. en kvarleva från tiden då inlandsisen sakta retirerade från landet. Rödingen i Vättern leker i ett magnifikt skådespel under senhösten över grunda stenbottnar. Fisken har i Vättern potential att nå vikter upp till ca 10-12 kg, men det höga fisketrycket gör att mycket få fiskar blir så stora.
Röding mellan 1-2 kg är vanliga i fångsten, men det fångas ett antal fiskar med vikter på 3-5 kg årligen. Den största inrapporterade rödingen i modern tid fångades i nät 1990 och vägde 11,2 kg! På sportfiskeredskap har under senaste åren flera rödingar på 6-7 kg registrerats. Individer runt 70-80 cm längd och 6-7 kg vikt kan vara 10-16 år gamla.

Även om rödingbeståndet i Vättern minskat historiskt sett har den negativa trenden brutits och en tydlig återhämtning har skett under senare år. Beståndet bedöms idag vara stabilt, men sårbart. Det finns goda chanser att fånga storröding med sportfiskeredskap.
Rödingen är en av våra lynnigaste fiskar – storrödingen i Vättern är inget undantag!
För att lyckas är fiskemetod, fiskedjup och betesval avgörande. Trollingfiske efter röding är den vanligaste och kanske ”säkraste” sportfiskemetoden. En och annan röding fångas på spinnfiske från land, likaså pimpelfiskes det en del från båt.
Under den varmare delen av året uppehåller sig rödingen huvuddelen av tiden under det så kallade språngskiktet, varför fisket då bör inriktas på djup mellan ca 15-35 m. Under de kallare delarna av året rör sig rödingen även i de högre vattenlagren.
Många hävdar att det är svårast att hitta och locka rödingen till hugg under våren – kanske främst beroende på att fisken oftast är mer ”spridd” i vattenlagren p.g.a. den utjämnade vattentemperaturen vid denna årstid.
För att kunna fiska på de djup som krävs används med fördel djupriggar, vars 3-6 kg tunga lod för ner betet till önskad nivå. En s.k. blänkelänga med 6-8 roterande större lockskedar fäst direkt i djuplodet är en bra tackling för att locka till sig rödingen. I en linutlösare monterad ca 0,8-1 m ovanför blänkelängan / lodet fäster Du ditt bete, så att det hamnar ca 0,5 m bakom blänkelängans bakersta sked.
Man kan även fiska med mindre blänkelängor eller s.k. dodgers fästade direkt i spölinan. Fördelen med den förstnämnda tacklingen är främst att det är roligare att drilla fisk som inte har en massa extra plåtbitar att släpa på, vilka i sig gör motstånd och förtar en del av känslan.
När det gäller betesval finns mycket att väja på. Lätta mindre skeddrag, s.k. flutterspoons kan vara värda att prova, likaså mindre till mellanstora wobblers och s.k. ”pluggar” med yviga rörelser. Under senare år har även tacklade naturliga betetsfiskar, helst löja i storlek 10 – 15 cm, börjat användas allt mer med stor framgång.
Ska man ändå framhålla några beten som tveklöst fångar mycket fisk, blir valet den traditionella pärlemospinnaren och Apex i olika varianter. Guld, silver, pärlemor, gult, grönt, lila är gångbara färger i Vättern. Du ska köra långsamt, 1-2 knop funkar för det mesta, men det kan löna sig att öka eller sänka farten, speciellt tröga dagar! Bra ställen att utgå ifrån när Du ska fresta sjöns storröding är Hjo, Granvik, Hästholmen och Gränna.
Under sommaren är många gånger fisket bäst under högtrycksperioder. Prova områden där vattendjupet är ca 20-50 m, fiska gärna av kanter, branter eller andra, från omgivningen, avvikande bottenstrukturer. Ett bra ekolod fångar i sig ingen fisk, men är till mycket god hjälp för att hålla reda på djup och betesfisk. Om Du ser mycket betesfisk på ekolodet, brukar det löna sig att lägga ner lite extra med tid på ett sådant område.
Ett utgångstips / tacklingsförslag för en julidag en normalsommar kan vara: Översta betet, förslagsvis en 7-11 cm lång wobbler eller flutterspoon, på 15-17 m djup. Andra betet, en Apex på 20-23 meter. Tredje, en pärlemospinnare, placerad 25-27 m under båten. Om inget händer så variera fart, testa olika färger, beten och djup, men försök ändå att ha lite tålamod! Rödingen har oftast ganska korta, intensiva huggperioder och det är inte säkert att du valt fel bete eller djup, utan att rödingarna för stunden vilar sig mellan skrovmålen.
Att under en solig, varm sommardag, endast iklädd badkläder, uppleva känslan att fånga en av världens vackraste fiskar, i en av världens vackraste sjöar, är en stark upplevelse som man garanterat har med sig i minnet när vintern kommer och snön yr utanför husknuten!
[:de]Sportfiskerekord 10 830 kg
Vättern har Sveriges största och värdefullaste bestånd av storröding. Rödingen är en glacialrelikt, d.v.s. en kvarleva från tiden då inlandsisen sakta retirerade från landet. Rödingen i Vättern leker i ett magnifikt skådespel under senhösten över grunda stenbottnar. Fisken har i Vättern potential att nå vikter upp till ca 10-12 kg, men det höga fisketrycket gör att mycket få fiskar blir så stora.
Röding mellan 1-2 kg är vanliga i fångsten, men det fångas ett antal fiskar med vikter på 3-5 kg årligen. Den största inrapporterade rödingen i modern tid fångades i nät 1990 och vägde 11,2 kg! På sportfiskeredskap har under senaste åren flera rödingar på 6-7 kg registrerats. Individer runt 70-80 cm längd och 6-7 kg vikt kan vara 10-16 år gamla.

Även om rödingbeståndet i Vättern minskat historiskt sett har den negativa trenden brutits och en tydlig återhämtning har skett under senare år. Beståndet bedöms idag vara stabilt, men sårbart. Det finns goda chanser att fånga storröding med sportfiskeredskap.
Rödingen är en av våra lynnigaste fiskar – storrödingen i Vättern är inget undantag!
För att lyckas är fiskemetod, fiskedjup och betesval avgörande. Trollingfiske efter röding är den vanligaste och kanske ”säkraste” sportfiskemetoden. En och annan röding fångas på spinnfiske från land, likaså pimpelfiskas det en del från båt.
Under den varmare delen av året uppehåller sig rödingen huvuddelen av tiden under det så kallade språngskiktet, varför fisket då bör inriktas på djup mellan ca 15-35 m. Under de kallare delarna av året rör sig rödingen även i de högre vattenlagren.
Många hävdar att det är svårast att hitta och locka rödingen till hugg under våren – kanske främst beroende på att fisken oftast är mer ”spridd” i vattenlagren p.g.a. den utjämnade vattentemperaturen vid denna årstid.
För att kunna fiska på de djup som krävs används med fördel djupriggar, vars 3-6 kg tunga lod för ner betet till önskad nivå. En s.k. blänkelänga med 6-8 roterande större lockskedar fäst direkt i djuplodet är en bra tackling för att locka till sig rödingen. I en linutlösare monterad ca 0,8-1 m ovanför blänkelängan / lodet fäster Du ditt bete, så att det hamnar ca 0,5 m bakom blänkelängans bakersta sked.
Man kan även fiska med mindre blänkelängor eller s.k. dodgers fästade direkt i spölinan. Fördelen med den förstnämnda tacklingen är främst att det är roligare att drilla fisk som inte har en massa extra plåtbitar att släpa på, vilka i sig gör motstånd och förtar en del av känslan.
När det gäller betesval finns mycket att väja på. Lätta mindre skeddrag, s.k. flutterspoons kan vara värda att prova, likaså mindre till mellanstora wobblers och s.k. ”pluggar” med yviga rörelser. Under senare år har även tacklade naturliga betetsfiskar, helst löja i storlek 10 – 15 cm, börjat användas allt mer med stor framgång.
Ska man ändå framhålla några beten som tveklöst fångar mycket fisk, blir valet den traditionella pärlemospinnaren och Apex i olika varianter. Guld, silver, pärlemor, gult, grönt, lila är gångbara färger i Vättern. Du ska köra långsamt, 1-2 knop funkar för det mesta, men det kan löna sig att öka eller sänka farten, speciellt tröga dagar! Bra ställen att utgå ifrån när Du ska fresta sjöns storröding är Hjo, Granvik, Hästholmen och Gränna.
Under sommaren är många gånger fisket bäst under högtrycksperioder. Prova områden där vattendjupet är ca 20-50 m, fiska gärna av kanter, branter eller andra, från omgivningen, avvikande bottenstrukturer. Ett bra ekolod fångar i sig ingen fisk, men är till mycket god hjälp för att hålla reda på djup och betesfisk. Om Du ser mycket betesfisk på ekolodet, brukar det löna sig att lägga ner lite extra med tid på ett sådant område.
Ett utgångstips / tacklingsförslag för en julidag en normalsommar kan vara: Översta betet, förslagsvis en 7-11 cm lång wobbler eller flutterspoon, på 15-17 m djup. Andra betet, en Apex på 20-23 meter. Tredje, en pärlemospinnare, placerad 25-27 m under båten. Om inget händer så variera fart, testa olika färger, beten och djup, men försök ändå att ha lite tålamod! Rödingen har oftast ganska korta, intensiva huggperioder och det är inte säkert att du valt fel bete eller djup, utan att rödingarna för stunden vilar sig mellan skrovmålen.
Att under en solig, varm sommardag, endast iklädd badkläder, uppleva känslan att fånga en av världens vackraste fiskar, i en av världens vackraste sjöar, är en stark upplevelse som man garanterat har med sig i minnet när vintern kommer och snön yr utanför husknuten!

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.