Begränsningslinjen
Begränsningslinjen avgränsar norra Vätterns skärgård från övriga delar av Vättern. Förhållandena i norra Vätterns skärgård skiljer sig markant från resten av sjön. Bland annat finns det endast sparsamt med för Vättern typiska arter som röding, öring, sik, siklöja och harr. Hela området i skärgården är enskilt vatten. Begränsningslinjen används som avgränsning för regler vars syfte […]
Gers (Gymnocephalus cernuus)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU Allmänt Gers är en abborrsläkting som på grund av sin slemmiga hud begåvats med öknamnet ”snorgärs”. Liksom hos abborre har namnet med de vassa fenorna att göra och kommer väl närmast från ett fornnordiskt ”geirr” (spjut) och ”girrs” betyder taggig fisk. Arten är strikt bottenlevande och äter fjädermygglarver och glacialrelikta kräftdjur. […]
Bäcknejonöga (Lampetra planeri)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Allmänt Bäcknejonögat är en mindre släkting till flodnejonögat som den ofta förväxlas med. Flodnejonögat tillhör rundmunnarna som är en mycket ålderdomlig djurgrupp. Rundmunnar är inga benfiskar i ordets egentliga bemärkelse utan räknas istället till en klass av vattenlevande ryggradsdjur som omfattar 2 nutida ordningar; nejonögon och pirålar. Ordningen nejonögon tillhör de […]
Bergsimpa (Cottus poeciliopus)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Allmänt Bergsimpan är snarlik släktingen stensimpan. Oftast uppträder de båda arterna åtskilda. Bergsimpan i Vättern I Vätterns västra del är bergsimpa vanligast, medan stensimpa förekommer mest på den östra sidan. De kan dock uppträda tillsammans, t.ex. i Ålebäcken (Delling m.fl. 2000). Båda arterna lever främst i bränningszonen på 0,5-6 m vattendjup. […]
Småspigg (Pungitilus pungitilus)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Allmänt Två ofta förbisedda arter är de små, maxlängd 8 cm vanligen mindre, spiggarna, som vandrar mellan vattendrag, stränder och den vida pelagialen (fria vattenmassan). Namnet spigg kommer från samma ord som ”spik” och syftar förstås på de skarpa piggarna, som är ett skydd mot rovfiskar. Spiggar är hårt trängda av […]
Stensimpa (Cottus gobio)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Särskild status: Särskilt utpekad enligt art och habitatdirektivet Allmänt Stensimpan lever stationärt på grunda stenbottnar i sjöar, älvar, bäckar och i bräckt vatten där den lever dold mellan stenar och grus. Arten vill ha klart och syrerikt vatten. Födan utgörs av dagslände- och mygglarver, maskar och kräftdjur. Under leken i mars-juni bygger […]
Nissöga (Cobituis taenia)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Särskild status: Särskilt utpekad enligt art och habitatdirektivet Allmänt Nissögat lever på sand- eller mjukbottnar på grunt vatten i sjöar och lugna delar av rinnande vatten. Nissöga är en Natura 2000-art och den förekommer i ett begränsat antal sjöar och åar. Nissöga var tidigare medtagen på listan över hotade arter i Sverige, […]
Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Allmänt Flodnejonögat tillhör rundmunnarna som är en mycket ålderdomlig djurgrupp. Rundmunnar är inga benfiskar i ordets egentliga bemärkelse utan räknas istället till en klass av vattenlevande ryggradsdjur som omfattar 2 nutida ordningar; nejonögon och pirålar. Ordningen nejonögon tillhör de äldsta av de nu levande ryggradsdjuren på jorden (Jansson, 1995). I Sverige […]
Elritsa (Phoxinus phoxinus)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Allmänt Elritsan, som även kallas för äling eller kvidd, finns framför allt i vattendrag med klart vatten men kan även förekomma i sjöar med sten- och grusbotten. Elritsan rör sig livligt i små stim på grunt vatten där den livnär sig på insekter, små kräftdjur och rom. Elritsan är försurningskänslig och […]
Benlöja (Alburnus alburnus)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU. Allmänt Benlöja, som även kallas löja, kan förväxlas med andra karpfiskar (mörtfiskar) eller med siklöja men skiljer sig från den senare bl.a. genom avsaknad av fettfena som är en liten tjock fena utan strålar som sitter baktill på ryggen närmast stjärtfenan. Benlöjan blir ca 20 cm lång och är mer långsträckt […]