Vad visar oligochaetanalyserna i stort om den sentida utvecklingen i sjön? De visar entydigt att Vättern i huvudsak är en klart oligotrof sjö och visar i det hänseendet likheter med Vänern.
Två viktiga faktorer för att utveckla ett fiske på lång sikt är att minimera bifångsten av undermåliga storlekar och oönskade arter samt att maximera fångsten av den önskade målarten inom önskade storleksintervall.
Hösten 2009 genomfördes de första försöken med att standardisera drag med flugutter som en övervakningsmetod för harr i Vättern (Nilsson, 2010). Under perioden 2010-2015 har datainsamlingen fortsatt (Nilsson, 2012, Nilsson, 2013, Nilsson 2014 och Nilsson, 2015).
Harrleken startade återigen rekordtidigt våren 2015 och redan den 12:e mars noterades de första harrarna i Hjoån.
EU:s ramdirektiv för vatten samt habitatdirektivet kräver en bedömning av den ekologiska statusen för olika livsmiljöer, inklusive kartläggning av fördelningen av arter och livsmiljöer i svenska sötvatten större än 50 hektar (0,5 km2), och att åtgärder måste vidtas om inte god eller hög status uppnås.
I Sverige har sedan länge de glacialrelikta kräftdjuren omfattat sex arter, nämligen Gammaracanthus lacustris (Relictacanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, Monoporeia affinis (Pontoporeia affinis), Mysis relicta s.l., Pallasea quadrispinosa och Saduria entomon (Mesidothea entomon). De enda sjöar i Sverige där alla de nämnda sex arterna påträffats är Vänern och Vättern.
Denna studie har undersökt tre tillagningsmetoder; kokning, stekning och ugnsbakning för att se om halten per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) förändras efter tillagning i vätternröding.
Den hydrologiska tjänsten i Sverige sköts idag av Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, SMHI. De tidigaste mätningarna på föregångaren Hydrografiska byrån togs av
lokala arbetare med hjälp av manuell avläsning på pegel.
Det saknas fortfarande tillräckligt med underlag för att utvärdera metodens lämplighet, samt standardisera utrustningen och genomförandet ytterligare. Därför föreslås att datainsamlingen fortgår på samma sätt under 2015. Förhoppningen är att det till säsongen 2016 skall finnas ett förslag till standardiserad metod som sedan kan testas på tydligt definierade provfiskesträckor under en följd av år för att erhålla jämförbara fångstresultat
I Hornån tycks några höga stenblock utgöra ett naturligt vandringshinder för flodnejonöga. I Rödån är det inte klarlagt om flodnejonögat tar sig upp i det nybyggda omlöpet och i Knipån utgör en vägtrumma sannolikt ett svårpasserbart hinder för arten. I Hökesån är det oklart i vilken omfattning flodnejonögat klarar av att passera första vandringshindret, en järnkonstruktion uppströms järnvägstunneln där grenar och skräp ansamlas, då endast en individ fångades uppströms hindret. I Svedån går det inte dra några slutsaser om eventuella vandringshinder, då inga flodnejonögon fångades nedströms första hindret 2014.