I Gagnån och Granviksån var fångsten per ansträngning mer än dubbelt så hög som medelvärdet för de sex vattendragen, medan fångsten per ansträngning i Dunkehallaån, Hökesån och Röttleån uppgick till mindre än 30 % av medelvärdet.
I Sverige har sedan länge de glacialrelikta kräftdjuren omfattat sex arter.
Den samlade bedömningen av de genomförda biotopvårdsåtgärderna i Hornån och Gagnån är hittills att de inte påtagligt har inneburit vare sig en försämring eller förbättring av förutsättningarna för harrens lekmöjligheter.
Observera att nedanstående sammanställning är baserad på uppgifter som har rapporterats in till Länsstyrelsen i Jönköpings län till och med 2013-08-06 och kan därför behöva uppdateras om ytterligare uppgifter inkommer.
Under våren 2013 har en inventering av flodnejonöga utförts i fyra Vätternbäckar; Hornån, Hökesån, Knipån och Svedån. Syftet med inventeringen var att undersöka om åtgärder i vattendragen som ska gynna fiskvandring även har gynnat flodnejonöga.
Våren 2007 genomfördes en validering av den smoltproduktionsmodell för öring i Vätterns tillflöden som tagits fram i samarbete mellan Länsstyrelsen i Jönköpings län och Fiskeriverket. Två av Vätterns västra tillflöden, Knipån och Rödån, undersöktes. Under perioden 16 april – 1 juni fångades öringsmolt med fällor och märktes med ”floy-tags” för att kvantifiera smoltproduktion och undersöka migrationsmortalitet. De utvandrande smoltens ålderstruktur kvantifierades genom åldersanalyser av fjäll. Kompletterande information såsom fysikaliska parametrar, klimat- och individdata insamlades för att belägga resultaten.
Syftet med föreliggande projekt var att sammanställa och utvärdera resultaten från tre till Vättern mynnande vattendrag (Knipån, Hökesån och Tabergsån) där både kontrollerade och mer okontrollerade dammavsänkningar, samt dammutrivningar har skett.
Hösten 2009 genomfördes de första försöken med att standardisera drag med flugutter som en övervakningsmetod för harr i Vättern (Nilsson, 2010). Under perioden 2010–2012 har datainsamlingen fortsatt.
Beståndet av harr i Vättern har med stor sannolikhet minskat kraftigt på senare år.
En av de möjliga förklaringar som har förts fram till varför harren minskar i Vättern är ökningen av öring i Vätterns tillflöden (Nilsson, 2009). Sedan 1980-talet har ett hundratal fiskevårdsåtgärder genomförts i Vätterns tillflöden (Lindell, 2009). Dessa fiskevårdsåtgärder har förmodligen främst gynnat öringen då det inte sällan har handlat om att tillgängliggöra strömmande sträckor med lämpliga lek- och uppväxtområden längre upp i vattendragen.